Sveriges Kaninproducenter
- för djurvälfärd och köttkvalitet
Kaninen är koprofag vilket innebär att de har en specialiserad digestiv funktion som bidrar till återupptag av näringsämnen och mikrobiell kultur i matsmältningen
Detta ger kaninen en förmåga att omvandla grova fibrer, såsom cellulosa, till näring. De har en simpel mag- tarm kanal med förstorad blindtarm och colon där de har en välutvecklad mikrobiell flora med hjälp av vilken de bildar cecotrofer som defekteras. Dessa äts upp direkt vid defektion varpå de åter bryts ner i matsmältningsorganen och viktiga vitaminer, aminosyror och proteiner kan tas upp. Cecotroferna bildas som ett resultat av att näringen i födan inte tillgodosetts tillräckligt.
Fiber är därför essentiellt för att magtarmkanalen på djuren skall kunna fungera och ett för lågt fiberinnehåll leder till en rad problem som förutom minskad koprofagi också innefattar stereotypa beteenden.
Foder med för mycket stärkelse kan lätt gå ofullständigt nedbruten genom
tarmsystemet och leda till förlängd tid för födan i tarmkanalen. Detta kan i
sin tur leda till att djuren drabbas av enterit, även kallat tarminflammation.
Kaninen är en växtätare som jäser fodret i blindtarmen med hjälp av mikroorganismer. Fodret går från tunntarmen till blindtarmen där mikroorganismerna bildar organiska syror vilka kroppen använder som energi och byggstenar. Innehållet i blindtarmen passerar
vidare till tjocktarmen i små portioner. I tjocktarmen separeras grövre innehåll från lättsmält innehåll och mikroorganismer.
Det lättsmälta innehållet går tillsammans med mikroorganismerna tillbaka till blindtarmen. Det grövre innehållet fortsätter genom tjocktarmen och utgör kaninens torra spillning. Innehållet i blindtarmen töms ut en eller två
gånger per dygn och bildar mjuk avföring. Vid tömningen av blindtarmen avstannar separationen i grovtarmen. Kaninen äter upp den mjuka avföringen för att få i sig vitaminer och aminosyror. Detta kallas koprofagi.
Eftersom kaninen födosöker främst under de mörka tiderna på dygnet, äter de
cecotroferna främst under dagtid då de vilar i hålorna. Hur mycket
cecotrofer som utsöndras beror på den aktuella födan och hur mycket näring denna innehåller.
Trots att kaninen behöver mycket fibrer för att bryta ner födan kräver de också ett relativt högt energiinnehåll i fodret då de till följd av sin lilla storlek har en hög metabolism. Studier har visat att djuren är selektiva i sitt födoval och väljer det gräs som har högst näringsvärde när möjlighet till detta finna. Detta är
en naturlig följd av att de evovlerats i en miljö där tillgång på näringsrik föda är låg. Djuren har också visat sig ha en föda som varieras över säsongerna. På våren äter de allt mer varierad föda till följd av det större
utbudet medan de på vintern lever av en mer ensidig föda.
Kaninen är en växtätare som föredrar att äta gräs, gräsfröer, blad samt bark och liknande. Vildkaninens föda består till viss del av växter med högt fiberinnehåll som tros stimulera motiliteten i magtarmkanalen. Vildkaninen föredrar sockerrik föda framför föda med lägre sockerinnehåll. Kaninen har ett högt vätskeintag.
De dricker 50-150 milliliter vatten per kilogram kroppsvikt och dag.
De äter huvudsakligen nattetid och tidigt på morgonen. Koprofagi sker ofta 3-8 timmar efter att kaninen har ätit.
källa: olika SLU-arbeten